Konstellationen Jungfrun representerar många identiteter, alla relateras till jungfruar, renhet och fruktsamhet. Hon associerades först med Dike, även känd som Rättvisa, Zeus och Themis dotter, som en gång var Härskarinnan över Allt Gudomligt, Upprätthållning och Lag innan Olympierna. Dike bodde först med mänskligheten men drog sig tillbaka när människorna inte längre upprätthöll rättvisan.

I Indien identifierades Jungfrun med Kauni, den stora guden Krishnas moder. I Assyrisk kultur kan hon ha varit Baalita, guden Baals fru, som är ökänd inom hebreisk lärdom.

Babylonierna kopplade henne till Ishtar, gudinnan över fortplantning, som steg ner i Underjorden för att återhämta sin man, Tammuz, guden över skörden, som hade blivit övermannad och dragits ner av Kung Vinter. Under Tammuz frånvaro hade Ishtar försummat fälten och Vinter, med sin is och snö, hade tagit över. Följaktligen blev Jorden mörk och ingenting växte. När Ishtar hittade Tammuz blev hon själv en fånge i Underjorden. När de Stora Gudarna märkte det bedrövliga tillstånd som rådde på Jorden skickade dem ett meddelande till Underjordens härskare och krävde att Ishtar och Tammuz skulle släppas. Men Ishtar sörjer fortfarande sin makes död varje höst när han huggs ner i när han som ståtligast. Vintern tar återigen över när hon färdas ner i Underjorden för att hämta hem honom varefter han på nytt uppstår som det nya gröna kornet varje vår.

Ännu en association inkluderar identifikationen med Isis, den Egyptiska gudinnan som lärde människorna om giftermål, hushållsarbete, medicin, vävning, moderskap och användandet av magiska trollformler och amuletter. Isis började direkt att sörja när hennes gemåls-broder, Osiris, dog och påbörjade en desperat sökning efter honom. Hon lyckades så småningom men förlorade honom igen. Till sist lyckades Isis att återställa alla hans kroppsdelar förutom en.
Två andra, lite mindre populära identifikationer, är med Parthenos (vars namn betyder Jungfru), Apollos och Chrysothemis dotter, som dog ung och som sägs ha blivit placerad i himlen, och med Tyche, den grekiska gudinnan, som ursprungligen hade jurisdiktion över Ödet, Chans och Tur, senare styrd av Prosperity. Jungfrun sägs också att vara en av Zeus döttrar eller möjligtvis avkomman från Oceanus och Tethys. Tyche var ofta porträtterad hållandes ett ymningshorn, rodret av Ödet och Hjulet över Lyckan. Hon var en av Okeaniderna (Gudinnorna över Moln och Regn) och barndoms kompis till Artemis, Athene och Persefone. Jungfrun är också viktig inom den antika kinesiska tron som baseras på Månens väg, inte Solens. Det har också föreslagits att denna konstellation representerar Maria, Jesus Kristus moder.

För Romarna var hon Ceres, gudinnan över Fälten och Odlingar och i allmänhet all jordbruks-skötsel. Det är i denna klädsel som Jungfrun förmodligen lättast förknippas med. Men antikens Rom jämför också ibland Jungfrun med Prosperina, den Vete-bärande Jungfrun som var den vackra dottern av Ceres och Jupiter.

Enligt legenden, red Pluto, guden över Underjorden, sin svarta vagn som drogs av svarta hästar en dag och inspekterade vårtidens fält som precis hade börjat växa. Nu var det så att Prosepina var och samlade blommer tillsammans med sina vänner vid samma plats. När Pluto såg henne blev han så imponerad av hennes ömma skönhet att han snabbt förde bort henne i sin vagn och skyndade tillbaka till sin värld av vålnader. Fullkomligt förtvivlad sökte Ceres efter sin dotter utan resultat genom att resa över land och hav. Hon vägrade att vila under tiden som hon sökte och hon ville inte ha något att göra med grödorna tills Proserpina hade hittats. På då sätt dog allting och jorden hotades av svält. Detta var en situation som Jupiter inte kunde tolerera så han förordnade att Pluto skulle låta Proserpina vara med Ceres sex månader varje år i den Övre Världen och spendera de andra sex månderna med Pluto i hans kungadöme. Just därför kan konstellationen Jungfrun endast ses mellan Mars fram till Augusti, månaderna då frön och andra grödor växer, mognar och skördas. Mellan Augusti till följande Mars är Jungfrun osynlig och fälten ligger karga medan Ceres går och isolerar sig och sörjer separationen från sin älskade dotter.