Bakgrund

Fiskarna innehåller den punkt i himlen som ockuperas av solen under vårdagjämningen, dagen då antalet timmar av dagsljus och natt är lika många, som infallet den 21:a mars.

Enligt den grekiska mytologin fanns det en monstruös gud vi namn Typhon som var fast besluten om att störta Zeus och hela hans grupp av gudar. Så skrämmande och mäktig var den onde guden att han fick Zeus odödliga följare att fly till Egypten i exil. Endast Zeus stannade kvar för att slåss och så småningom besegra Typhon. Vi får det berättat för oss att en dag var Afrodite och hennes son Eros ute och gick vid en flodbank när de kände den monstruösa guden Typhon närvaro. De slängde sig snabbt ner i vattnet där de tog formen av fiskar och lyckades fly. Än idag ser vi dem som den nordliga Fisken och den västra Fisken i Fiskarna.

Fiskarna runt om i världen

För babylonierna var Fiskarna kända som Nunu, av perserna som Mahik och av turkarna som Balik och alla betyder "Fisk". Araberna kände också till Fiskarna fast som Al Samakatain eller "de Två Fiskarna". Syrierna ansåg att fiskar är ett heligt djur och vägrade därför att äta dem. Kineserna kallade Fiskarna vid olika tillfällen för den "Mörka Krigaren", den "Nordliga Kejsaren" och "Grisen". Men efter att missionärer etablerade sig i landet blev konstellationen känd som de Två Fiskarna.

Berättelse om en fisk

En tysk historia illustrerar välstånd och en givande makt hos Fiskarna och visar en moral för giriga människor. Denna historia beskriver hur Antenteh och hans fru bor under väldigt fattiga förhållanden i sin stuga vid havet. Deras enda ägodelar var en rå hytt och en balja. De hade fyllt baljan med dun och fjädrar från svanar och gäss så att de åtminstone kunde ha en plats att sitta och vila sig på.

En dag fångar Antenteh en fisk som drog och ryckte så häftigt i nätet att han beslöt sig för att släppa tillbaka fisken i havet igen. Till Antentehs stora förvåning började fisken tala till honom. Fisken berättade för Antenteh att han var en förtrollad prins och i gengäld för hans frigivning kunde Antenteh be om vad han än önskade sig. Men Antenteh var en enkel själ och kände sig så hedrad över att ha räddat en person av sån nobel status att han inte accepterade något. När hans fru hörde historien blev hon väldigt arg på honom för att han lät ett sådant tillfälle passera honom.
Hon tjatade på Antenteh tills det att han återvände till stranden, där han kallade på fisken, som direkt simmade fram till honom. Ganska generad berättade Antenteh för fisken om han frus önskan om ett hus med möbler i det. Fisken sa åt honom att lämna allt till honom och att han skulle återvända till sin stuga. Detta gjorde Antenteh och istället för sin stuga hittade han ett praktfullt hus. Om Antentehs fru inte varit så girig hade allt säkert slutat bra men efter ett tag ville hon ha mer.
Hon ville vara en drottning och ha ett palats. Hennes önskan beviljades. Trots detta var hon fortfarande inte nöjd, hon krävde att få bli en gudinna och det var slutet på allt. Fisken var rasande på kvinnans omättliga begär. Med en rörelse av sin mäktiga stjärt fick han allt att försvinna som Antenteh hade fått och på dess plats stod återigen baljan med fjädrarna i den lilla stugan vid havet. En varning till alla de som har tillräckligt; att inte utmana gudarna och att inte vara girig.