Oxen är en potent och kraftfull symbol i de antika södra och västra asiatiska civilisationerna.

Mesopotamien, "Landet mellan floderna", var det antika grekiska namnet för det triangulära området mellan Tigris- och Eufratfloderna som sträcker sig norrut från en punkt lite ovanför den moderna staden Bagdad till bergen i Armenien. I modernt användande däremot, i referens till antiken, refererar Mesopotamien till det som i stor del är Irak idag. Denna bredare definition, som används här, är en utökning av det ursprungliga territoriet som är landet till öster om Tigris, antika Assyrien och den lägra delen av Tigris-Eufrat dalen från Bagdad till den Persiska Golfen, antikens Babylonien.
Vissa delar av Mesopotamien var glesbefolkade, och andra inte alls, fram till ungefär 8000 f.kr. när man började tämja djur och växter som förde med sig en jordbruksrevolution. Detta viktiga steg i utvecklingen av mänsklig civilisation gjorde det möjligt att utöka matförråden och en åtföljande ökning av befolkning som tillät nomader och grottinvånare att bli bönder och herdar. Folk började flytta ner från bergen till de gräsbevuxna högländerna och välvattnade slätterna i norra Mesopotamien. Under 6000 F.kr. sträckte sig primitiva byar längs en bördig remsa precis nedanför de Armeniska kullarna från Assyrien till floden Eufrat och vidare.

Under århundradena efter 3100 F.kr. lånades den sumeriska civilisationen och adapterades av folket i norra Mesopotamien och lika så de som fanns i regionen som nu heter Iran.
Mesopotamien, till skillnad från Egypten, var ett land som var öppet för invasion och därför, under tidens lopp, kom landet under politisk herravälde av en rad erövrare. Dessa människor berikade ofta den Mesopotamiska kulturen då de introducerade sin traditionella tro, bruk och seder. Fast på grund av de levnadsförhållanden som var så säregna för Mesopotamien och den redan så komplexa existerande civilisationen som fanns där adopterade dessa senare människor den sumeriska kulturen som basen för sin kulturella förnyelse.
Genom alla dessa krig ändrades kulturen och assimilationen. Oxen har konstant varit en favorit i mellanöstern och sydasiatiska kulturer som en symbol för både styrka och konstnärskap. Assyrierns och babylonierna har skildrat sina härskare med monumentala skulpturer som bevingade oxar med mänskliga huvuden, som representerar en beskyddande själ som regerar i landet. I bibeln representerar Oxen allt som är omoraliskt och ogudligt, kanske åberopar det det som den kraftfulla men ändå fruktade bilden som Oxen har skildrat under den forntida historien.